”Om jag skulle satsa inom basketen var det som elittränare” – Caroline Muzito-Bagenda

Bild: Emma Järvholm

Caroline Muzito-Bagenda anslöt till Umeå BSKT inför säsongen 2016. Hon har trots sin unga ålder på 26 år redan 11 års erfarenhet som baskettränare. Vägen till Sveriges basketelit har dock inte varit spikrak. Muzito-Bagenda flyttade till Stockholm redan i ung ålder och i huvudstaden prövade hon flertalet idrotter utan att hitta rätt, det var inte förens basketen kom in i bilden som hon kände sig helt hemma:

– Jag hade en idrottslärare som sa att jag var oduglig på typ allt. Han sa att jag aldrig skulle klara av basketen så jag tänkte att jag testar. 

Hur kom du in i basketen?

– Jag började spela basket 2009 när jag gick i 9an, helt av en slump, jag hade ingen koll på basket alls. Jag hade hållit på med hockey, fotboll, simning, badminton, konståkning, ja nästan allt kan man säga, men var inte så bra på någon av de sporterna. Min pappa sa alltid till mig “jaha vad ska du prova nu då?” och då blev det basket. 

Muzito-Bagenda fortsätter och förklarar att ett bra välkomnande i Järfälla basket fick henne att fastna för sporten. Hon berättar hur laget var elitsatsande och hade ett damlag i högsta ligan som många siktade på. Trots detta mottogs hon som 15 åring med öppna armar. 

– Laget hade två tränare och vid mer avancerade övningar tog en av tränarna mig åt sidan till en anslutninghall för att öva på grunderna. Detta var ju just för att jag senare skulle kunna delta på träningar och matcher. Jag tror att det som gjorde så stor skillnad för mig var det faktum att jag aldrig kände mig utanför trots att jag inte var med på hela träningar på kanske 4 månader. Sedan var det även en självklarhet för alla att jag fick vara med på alla läger, var nivån för hög så löste de det. 

Hur gick du från spelare till coach?

– Jag började coacha av en slump i samma klubb. Fyra månader efter att jag börjat spela hade vi en inställd träning. Vi var istället i hallen för att skjuta lite extra. Vi klev in på pojkar 98 träning och de hade ingen tränare så de frågade om vi ville hjälpa de resten av träningen. Så jag och min bästa vän tackade ja, sen var jag fast. Vi coachade killarna under mina tre år i Järfälla och jag sökte till och med gymnasium i samma stad för att vara nära basketen. 

Hon fortsätter att berätta om karriärerna som både spelare och coach. Imponerade nog kombinerade Muzito-Bagenda sina studier med att vara basketspelare under hela gymnasie- och universitetstiden. När hon slutligen färdigställt sina universitetsstudier 2015 spelade hon en säsong i damligan. Efter säsongen blev Muzito-Bagenda erbjuden en tjänst som assisterande tränare för Umeå BSKT, något hon inte kunde tacka nej till. 

– Många frågade hur jag verkligen visste att jag ville bli tränare och inte spela på elitnivå. Så när jag fick erbjudandet tänkte jag att jag spelar väl ett år för att testa. Under den tiden hann jag inte med att coacha. Jag jobbade heltid som sjuksköterska på karolinska, bodde i nacka och tränade i fryshuset så jag hade inte så mycket tid över. I den perioden saknade jag coachandet extremt mycket och då bestämde jag mig för att jag inte skulle satsa som basketspelare längre. Om jag skulle satsa inom basketen var det som elittränare. 

Coachningen av pojkar 98 var en slump, men sedan dess har coachningen av killar/herrar varit ett aktivt val för det unga elittränaren. Hon förklarar att detta beror dels på att hon tycker att det är kul men också för att det inte är många kvinnor på herrsidan. Detta gäller inte bara basketen utan även i andra idrotter också. Av de kvinnor som finns inom sporten upplever Muzito-Bagenda att de puttas mot damsidan. 

– Hade jag inte aktivt själv valt det hade jag nog hamnat på dam- och flicksidan. Självklart tackar jag ändå ja till de för erfarenhetens skull. Jag kan samtidigt bli irriterad. Många frågar varför jag inte vill vara en förebild för andra unga tjejer och kvinnor, men tanken har aldrig slagit mig att man inte kan vara en förebild bara för att man coachar herrar. Jag ser kvinnorna på herrsidan som lika stora förebilder som de på kvinnosidan. 

Hur kommer samarbetet mellan er tränare se ut under säsongen?

– Vi är en stab på fyra tränare i år och då har vi en tränare som fokuserar på strenght och conditioning, vilket är väldigt positivt. Jag kommer att vara assisterande till Boris och ha ansvar för den individuella scoutingen inför matcherna, något som jag har gjort de två senaste åren och är bekväm med. Planen är att denna säsong ska jag även ta ett kliv framåt i mitt coachande och leda övningar under träningar. Dessutom kommer jag denna säsong också ha möjligheten att delta på lagets förmiddagsträningar. 

Att en ny headcoach har tillkommit till Umeå BSKT är något som ses som positivt. Muzito-Bagenda förklarar att hon lärde sig mycket av Jesper, men att en ny huvudtränare också kan ses som bra för utvecklingen. 

– Nu får jag se ett annat perspektiv och en annan coachs filosofi. Jag läser även tränarprogrammet nu och känner att även det är en stor bidragande faktor till min utveckling som tränare. 

Hur ser du på din framtid inom basketen?

– När det kommer till framtidsplaner så siktar jag fortfarande på att bli huvudtränare. Det är ett mål som jag har satt upp och som jag tycker är rimligt. Givetvis finns det en dröm om att coacha ute i Europa i framtiden. Jag vill gärna vara kvar i damlandslaget, alternativt vara med herrlandslaget när mitt kontrakt med damerna tar slut och lära mig mer från erfarna coacher. Så jag har många idéer och mål för framtiden. Vilket som blir nästa steg får jag se, men målet är att kunna vara tränare på heltid och ha all min fokus på idrott.

Text: Erika Larsson och Daniel Arnkvist

Leave a reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>